Söndag kväll
Nu är jag nyss hemkommen från en fika på stan med mamma och pappa. Innan dess jobbade jag några timmar, och nu är jag helt slut!
Jag kände en stark sakad efter mamma och pappa idag och smsade och frågade om dom hade lust att komma hit för att fika bara och till min stora glädje satt dom i bilen körandes till Uppsala bara några timmar därefter! Så skönt att jag bor nära Stockholm och mamma och pappa fortfarande. Speciellt vid tider som dessa...
Snart kommer My och Ebba över, My ska hämta lite grejer som hon lämnade här när vi fixade i ordning oss inför Luciafesten igår. Dom tänkte käka sushi också på Ayakos nedanför, Uppsalas bästa sushi!, men jag sitter nog mest med och sällskapar. Jag åt nämligen en god soppa på caféet rätt nyligen.
Appropå mat, alltså vad är det som händer med kroppen när man blir 20-någonting? Min metabolism har hakat upp sig, eller kanske snare kommit in i en "celluliter är okej, man får vara mjuk och gosig"-fas!? Den verkar vara jätte nöjd med med de extra kilon vågen visar, och verkar absolut inte ha några planer på att eliminera dom. Hjärnar verkar å andra sidan kämpa sitt yttersta för att tala om för kroppen att de där utslaget på vågen är något ytterst hemsk som måste justeras.
Och stackars lilla jag får lyssna på hjärnans tjat var och varannan dag, samtidigt som jag i mitt försvar för att kamoflera det där extra utslaget på vågen drar på mig mjukisbyxorna, sätter mig i soffan med nånting "som jag faktikst är värd att få unna mig", och snaskar lite halvbekvämt på det där som jag ju är så värd att få njuta av....och njuter gör jag, en stund...och kroppen mår såå bra...tills hjärnan börjar ana att nåt är på gång, och vips har den upptäckt vad jag håller på med, och jag får snopet lägga ifrån mig det goda och istället brottas med hjärnan som bombarderar mig om att jag nu faktiskt borde lyfta på fläsket och ge mig ut på en promenad!
Men det gör jag inte...utan jag sitter kvar...och är 20-nånting...och min kropp matchar min ålder såå bra...hmpf.
Jag kände en stark sakad efter mamma och pappa idag och smsade och frågade om dom hade lust att komma hit för att fika bara och till min stora glädje satt dom i bilen körandes till Uppsala bara några timmar därefter! Så skönt att jag bor nära Stockholm och mamma och pappa fortfarande. Speciellt vid tider som dessa...
Snart kommer My och Ebba över, My ska hämta lite grejer som hon lämnade här när vi fixade i ordning oss inför Luciafesten igår. Dom tänkte käka sushi också på Ayakos nedanför, Uppsalas bästa sushi!, men jag sitter nog mest med och sällskapar. Jag åt nämligen en god soppa på caféet rätt nyligen.
Appropå mat, alltså vad är det som händer med kroppen när man blir 20-någonting? Min metabolism har hakat upp sig, eller kanske snare kommit in i en "celluliter är okej, man får vara mjuk och gosig"-fas!? Den verkar vara jätte nöjd med med de extra kilon vågen visar, och verkar absolut inte ha några planer på att eliminera dom. Hjärnar verkar å andra sidan kämpa sitt yttersta för att tala om för kroppen att de där utslaget på vågen är något ytterst hemsk som måste justeras.
Och stackars lilla jag får lyssna på hjärnans tjat var och varannan dag, samtidigt som jag i mitt försvar för att kamoflera det där extra utslaget på vågen drar på mig mjukisbyxorna, sätter mig i soffan med nånting "som jag faktikst är värd att få unna mig", och snaskar lite halvbekvämt på det där som jag ju är så värd att få njuta av....och njuter gör jag, en stund...och kroppen mår såå bra...tills hjärnan börjar ana att nåt är på gång, och vips har den upptäckt vad jag håller på med, och jag får snopet lägga ifrån mig det goda och istället brottas med hjärnan som bombarderar mig om att jag nu faktiskt borde lyfta på fläsket och ge mig ut på en promenad!
Men det gör jag inte...utan jag sitter kvar...och är 20-nånting...och min kropp matchar min ålder såå bra...hmpf.
Kommentarer
Trackback
